familjedin.blogg.se

Hej! Här an ni läsa om mitt liv med inslag om mina 2 barn Tindra född 2013 och Norton född 2016, men förmodligen lite om min man också. Jobbar till vardags (mer än vardag) som målare i byggbranschen då såklart. Kommer skriva om vår vardag, men även skriva om saker jag upplevt och drabbats av. Enjoy 😁🥰

Handbok om livet!

Kategori: Allmänt

Vill skriva några rader om mitt senaste inlägg, hur fin respons jag fick! Det kom lite som en chock att folk är villiga att ta av sin dyrbara tid att läsa och förhoppningsvis påverka.
För jag fick ett meddelande av en i mitt fackförbund som frågade om jag kunde komma in och prata lite om jämnställdhet, det gjorde jag redan dagen efter och bara där kom vi en liten bit på vägen!
Att dom historier jag har kan dels för min del få komma ut och någon annan är villig att lyssna och faktiskt vilja göra något åt det!

Nu till något annat, men samtidigt om jämnställdhet.
Sedan jag fick barn mest då Tindra kom har många tankar gått genom mitt huvud, hur hon ska klara sig oskadd genom livet, hur jag på bästa vis kan bygga henne en bra grund att stå på men det är inte lätt.
Har många gånger funderat om jag kanske skulle kunna skriva en handbok, men det skulle förmodligen bli för vulgärt, jag vill inte berätta för henne hur livet kan se ut.
Men sedan när Norton kom, mina första tankar där var att ja men han är ju pojke han kommer klara det. Det är egentligen inte okej, inte någonstans jag måste ju även försöka uppfostra han på samma vis, med samma grund.
Trots olika kön, försöka komma fram till att dom har samma grund och förhoppningsvis samma förnufta tänk trots olika kön.
Jag tror man kommer långt med att visa folk respekt, för att alla är vi olika, har olika åsikter, vi har inte heller samma bagage.
Visa respekt, omtänksam och ärlig det kommer man långt på!

Men jag skrev ju om alla män i mitt liv jag inte vill leva utan, det är samma med alla kvinnor i mitt liv, min syster, mormor, mamma, svärmor och alla andra starka kvinnor som finns runt omkring mig!
För en sak jag tror är att vi genetiskt tänker på olika vis, vi har olika prioriteringar i livet och i vardagen, men förhoppningsvis där mitt emellan måste vi mötas.
Det ända som egentligen behövs är att man kommunicerar med varandra på ett respektfullt sätt och respekterar varandras olikheter, eller har jag fel?

Nu ska jag äta en påse chips och imorgon bitti ska jag njuta av en sovmorgon och på söndag får pappan i huset sovmorgon!
Lyxigt va att vi delar lika här hemma, för det gör vi på alla plan!


Kommentera inlägget här: